...det måste vara något hormonellt. Då behöver man inte bry sig om det.
Har pratat länge i telefon med en arbetskamrat som i många avseenden är som jag med man och små barn och som genomlever sjukdom men håller huvudet högt och flaggan i topp. Jag beundrar hennes styrka och gråter över hennes mod.
Barnen och jag har varit ute och cyklat en stund i den skälvande vårvintern. Att cykla mot en rosa solnedgång med två små barn som utstöter små vårskrik och förundras över allt det stora i vårt lilla liv gör det svårt att vara ledsen över människors dumma kommentarer.
Idag är en alldeles otrolig dag, jag längtar inte efter morgondagen (fast det kommer bli kul), jag saknar inte gårdagen - idag är alldeles underbart att vara.
Som sagt, det är nog något hormonellt.
Har pratat länge i telefon med en arbetskamrat som i många avseenden är som jag med man och små barn och som genomlever sjukdom men håller huvudet högt och flaggan i topp. Jag beundrar hennes styrka och gråter över hennes mod.
Barnen och jag har varit ute och cyklat en stund i den skälvande vårvintern. Att cykla mot en rosa solnedgång med två små barn som utstöter små vårskrik och förundras över allt det stora i vårt lilla liv gör det svårt att vara ledsen över människors dumma kommentarer.
Idag är en alldeles otrolig dag, jag längtar inte efter morgondagen (fast det kommer bli kul), jag saknar inte gårdagen - idag är alldeles underbart att vara.
Som sagt, det är nog något hormonellt.