torsdag 20 november 2008

Skolarbete...

...fortsätter att bryda mitt klena intellekt. Igår hade jag ett möte med några viktiga och smarta personer, efteråt var jag så förvirrad att jag skickade följande sms till min fina vän och vapendragare:

(Tilläggas ska, att det material jag presenterade på mötet hade kommit till världen natten innan, lite i panik, men att de viktiga och smarta personerna med fina titlar och stora kontor, som fick det presenterat för sig använde uttryck som "klockrent" och "det märks verkligen att du lagt ned tid på det här". Vart är världen på väg? Och vart ska jag?)

"Hej, ville bara berätta om de bedrägerier jag för närvarande är aktuell med: Är på väg hem från ett möte med docent XXX XXXXXX och FoU-chefen på XXXXX. Vi har diskuterat vidare angående den FoU-rapport som jag ska skriva. Jösses?!? Det är helt galet, de tror på allvar att jag är vuxen och smart och klarar saker..? Visst, visst, om jag ser på det utifrån: gift, villa, fem barn (några av dem med tvivelaktigt ursprung), högskoleutbildning, jobb o.s.v. så kan jag kanske förstå att det verkar ganska pålitligt, men jösses om de visste hur det är inuti mig!! Undrar hur det kommer bli, om det kommer bli att jag:

  1. Poletten trillar ned och jag förstår vad det är jag håller på med och blir lika förståndig som alla andra är och som även jag, utåt, verkar vara.
  2. Egentligen hajar ingen annan något heller, alla låtsas.
  3. En dag avslöjas allt, min mask faller. Och i tidningarna kommer det att stå om en lönnfet tunnhårig kvinna som rent mognadsmässigt känt sig som 14-15 år, men som fått huslån och körkort, som gift sig av ren och skär barnslig förälskelse och beundran, som gått på möten med viktiga människor där hon sett passande allvarlig ut och rynka-på-pannan-ibland-smart, som om hon förstått allt, hållt med och verkat jättesmart, fast i själva verket har hon tränat innan på att se allvarlig ut för att inget skratt ska bubbla upp när hon hör någon professor säga blablabla medan hon funderar på om hon kan säga ursäkta, jag är så bajsnödig, kan ni vänta lite?"
Senare fick jag ett svar från henne:
"Jag för min del kan inte heller riktigt få ihop bilden på utsidan med känslan på insidan. Idag träffade jag t.ex. din vuxna kompis Xxxx, och så vuxna kommer vi aldrig bli."

Detta leder oss fram till följande två frågor:
  1. Finns det någon mer därute som känner sig sådan här som vi? Alltid, någongång ibland, eller iallafall en gång?
  2. Hur kan man se till att man inte blir jättetoanödig mitt i viktiga möten? Det sänker nämligen ens trovärdighet att gå ifrån en kvart, tjugo minuter.

Några fler exempel på min inre, bristfälliga mognad:

  • Igår hände mig följande saker i trafiken: Jag fick parkeringsböter. Jag krockade (fast bara litegrann).
  • När jag gifte mig kändes det som att de skulle komma på mig innan det var klart, och komma inspringande i kyrkan och ropa "-Stoppa den där kvinnan, hon är inte vuxen, det ser bara ut så!" ("De" är några förståndiga farbröder som jobbar på departementet för lurendrejare och andra bedragare som bara låtsas vara vuxna.)
  • När vi skrev på papperen på huset, tog huslån och sådant blev jag ibland lite förvånad och glatt överraskad när det fanns en rad för mitt namn. På någon nivå hade jag liksom inte förväntat mig det. Får tonåringar verkligen köpa hus?
  • Jag hör mig själv uttala ord med innebörden att det inte blir nååågra problem att skriva min magisteruppsats. På engelska.
  • De små barnens klasskamrater tycker att L & B har en tokig mamma (jag hoppas det är bra-tokig, inte galen-tokig).
  • Jag är barnsligt förälskad i min man.
  • Jag försöker driva en inredningsblogg, men den blir bara full av trams.

När ska de stoppa mig???

Ha en världsbäst dag!

Kerstin

P.s. För att öka min trovärdighet ifall någon viktig person läser detta, typ professorn, så kan jag meddela att FoU-rapporten kommer bli jättebra, men efteråt när jag bläddrar i den och läser att författaren heter Kerstin kommer jag tänka "Oj vilken smart tant som har skrivit det här då". Övertygande va?

tisdag 4 november 2008

Börjar ana oråd...

(...rubriken är roligast för den som kan sitt "Percy tårar")

Statistikkursen är uppdelad i tre delar. När jag nu håller på med del 3 inser jag att del 1 var ganska enkel ändå. Del 2 lämnade mig i ett intellektuellt stadie motsvarande en amöba eller Kelly Bundy (Våra värsta år), och kring munnen finns än idag en tunn, brun hinna av kvarlämnad choklad (Kaka, muffins, paj, mousse, bulle, dryck. Choklad finns i många former.). Del 2 var sjukt svår. Och nu till saken:

Jag fick ett A i betyg.

Vilket snabbt leder oss till frågan:

Vad vill den kursansvarige? Jag kan tänka mig två saker:
  1. Han har av någon anledning fått uppfattningen att jag är rik, och tänker sig en mindre andel av förmögenheten i utbyte mot ett bra betyg. Kan det vara min stiliga handväska från Åhlens, eller kanske min tre år gamla vinterkappa från H&M som lett honom till den slutsatsen? Eller mina skor, inhandlade på Skopunkten (Ta tre, betala för två, vinterskor till barnen - fuskUGG:s till mig)? Eller min bil, en 5 år gammal Atos, som kommer upp i 80 km/h med två vuxna i, där det inte går att spruta spolarvätska samtidigt som man gasar?
  2. Han vill åt min kropp. Detta blekfeta, otränade, alltför ofta i mjukiskläder insvepta tempel av njutning, krönt av ett lite för stort huvud, prytt med några tunna hårstrån i obestämbar råttfärg och ett par tjocka glasögon som jag inte klarar mig utan?
Käre kursansvarige: Jag försäkrar dig om att jag inte är rik. Jag är sjuksköterska utan äldre släktingar med stor plånbok och skör hälsa. Jag är gift (och det skriver jag bara för att han ska förstå varför jag tycks kunna handla en massa saker trots min fattigdom, och även varför jag utesluter raggningsknep såsom gym, hårfärg och kontaktlinser). Punkt 2 talar för sig själv och utesluter därför vidare spekulationer.

Förlag till slutsats:
  1. Jag är otroligt smart men vet inte om det själv
  2. Jag har väldig tur
  3. Gud tycker om mig trots mitt ovårdade språk.
Vad tror du? Rösta och vinn en tanke från mig. De är unika och snart slut.

Kram Kerstin

...som känner sig lite skojig idag!