torsdag 28 juni 2012

Semester

Jag tror minsann att jag skulle kunna jobba med att ha semester. Tiden tycks mig oändlig, varje timma och minut tycks vara en evighet.

Kanske beror det på att jag tar mig tid att verkligen andas, njuta, rulla köttbullar, lukta på tvätten som fått torka i solen, gå barfota i gräset, sitta vid frukostbordet och låta timmarna gå och samtalsämnena aldrig ta slut.

Idag har varit en sådan dag, ytterligare en i ett pärlband av likadana. Pojkarna har haft en lika rar liten kompis här, med deras lek och skratt som bakgrund har jag pysslat med det som fallit mig in, men allra mest bara njutit av att vara hemma, ledig.

På kvällen bytte vi om och gav oss iväg till orientering på ett magiskt vackert Ålleberg. Jag och min underbare lille B sprang en bana tillsammans, det var en fantastiskt upplevelse att gå i det höga gräset medan solen långsamt sjönk nedåt, pratandes om allt mellan himmel och jord.

Tack gode Gud att jag har vett att njuta av dessa tillfällen, att jag ser till att spara dem i mitt inre som stoppning kring ett bräckligt hjärta.

Tacksamhet. Den känsla jag bär främst i mitt bröst.