tisdag 17 mars 2009

Skärpning...

...det måste vara något hormonellt. Då behöver man inte bry sig om det.

Har pratat länge i telefon med en arbetskamrat som i många avseenden är som jag med man och små barn och som genomlever sjukdom men håller huvudet högt och flaggan i topp. Jag beundrar hennes styrka och gråter över hennes mod.

Barnen och jag har varit ute och cyklat en stund i den skälvande vårvintern. Att cykla mot en rosa solnedgång med två små barn som utstöter små vårskrik och förundras över allt det stora i vårt lilla liv gör det svårt att vara ledsen över människors dumma kommentarer.



Idag är en alldeles otrolig dag, jag längtar inte efter morgondagen (fast det kommer bli kul), jag saknar inte gårdagen - idag är alldeles underbart att vara.

Som sagt, det är nog något hormonellt.


Gravid...

...igen? Jajemen, jag går säkert in i 128:nde graviditetsveckan vid det här laget.


Igår när jag kom till jobbet gratulerade en sköterska mig till graviditeten. Bara ett fel. Jag är inte ens det allra minsta gravid. Kommer aldrig att bli. Tidigare på dagen hade jag skrivit på Facebook om min förundran över två små nyfödda mirakel i bekantskapskretsen, varpå en annan bekant kommenterar min status med: "Har du fått bebbar?, jag tyckte du såg gravid ut". Ok, jag kan alltså misstas för någon som är höggravid med tvillingar. Jättekul. Antagligen dags att banta? Nu måste jag ju tillägga att jag inte på något sätt är fet, jag har ett normalt BMI.
Idag är en låg dag.

Jag! Jag?

Jag får väl göra en sådan där bukplastik och sy ihop bukmuskulaturen så att magen blir platt såsom innan små ljuvliga barn bodde där.

Vad som talar emot bukplastik:

  • Kommentatorerna är inte precis de skarpaste knivarna i lådan
  • Sjukhusklänningar framhäver inte direkt kroppsformen på ett smickrande sätt, man ser lätt ut som om man iklätt sig ett tält.
Vad som talar för bukplastik:

  • Två kommentarer på en dag? Det talar för sig själv.

Nu ska jag sy lavendelhjärtan och försöka tänka på annat än dumma, dumma människor som inte tänker alls innan de talar.

Kramar,

lördag 14 mars 2009

Tårtkalas...

...väntar! Idag ska vi kalasa för den yngste medlemmen i familjen (om man räknar människor alltså). Lille B ska ha sitt skojiga barnkalas, det går av stapeln på ett bageri och ska bli sååå kul. Fatta vad skojigt, först får man leka, sedan får man gå på rundtur i bageriet och till sist gör bagaren en egen tårta till en. Sen får alla barnen (och mamman) äta upp tårtan. Jag älskar kalas!
Efter kalaset åker vi och hälsar på skojiga vänner som vi inte sett på länge. Det blir en ljuvlig lördag.

Något annat som är kalas är min hemmagjorda müsli, som jag verkligen inte rekommenderar! Den är så ljuvligt god att man äter på tok för mycket. I receptet som jag hittade i en GI-bok kallas den "Müsli som räcker ett tag". Bah! Ett väldigt kort tag tycks det!


Som du ser tar den sista slut till frukost idag. Sen ska jag INTE göra mer!

Ha en alldeles ljuvlig lördag!

torsdag 12 mars 2009

Om mig...

...kommer detta handla om. Jag fick en utmaning av Maud. För väldigt länge sedan, förlåt Maud!


5 roliga eller annorlunda saker om mig

  • Jag stinker på att köra bil. Och detta är första, sista och enda gången jag erkänner detta, så passa på att njuta av dessa självdistansierade ord (ni som mot all förmodan fortfarande vill åka i min bil på en viss resa i sydvästlig riktning i början av april; jag har nästan aldrig krockat. Iallafall inte när det varit mitt fel.)
  • Är alltid lite rädd att jag luktar äckligt, fast ingen säger något. Men i smyg kanske dom kallar mig "Stinky" eller nå´t. Nån som har lust att erkänna?
  • När jag blir stor skulle jag vilja bli präst. När jag berättar det för folk skrattar de mest. Kan det vara mitt ovårdade språk?
  • Jag är väldigt duktig på att oroa mig för dumma dumma saker. T.ex. att det ska bli ett jordskred och huset ska rasa eller att ambulansen som kör om en i 180 innehåller ens mamma.
  • Inuti är jag världens tönt. Typ när min blomma "Lyckliga Lotta" inte fått vatten på länge och börjar sloka, tänker jag "Nu ser inte Lotta så särskilt lycklig ut." Och så vattnar jag.

5 jobb jag haft

  • För länge sedan sålde jag tvättmedel via telefon, det var, hm, sådär. Men där träffade jag mina barns pappa, så det jobbet måste nog, trots sin låga status (tvättmedelstelefonförsäljare är kanske inget man titulerar sig som i telefonkatalogen) anses som mitt viktigaste jobb någonsin.
  • Jag fick erbjudande om ett jätteflashigt jobb som Någon-hipp-titel-på-engelska i ett eventföretag. Lokalerna låg i Göteborgs absoluta city. Det verkade så kul. Chefen ville verkligen ha just mig. Tjänsten innefattade inte en spänn i lön. Jag tog inte jobbet.
  • Jag fick ett jobb som Hon-som-sätter-dit-de-där-små-pluttarna-i-kretskort. Efter 4 dagar var det arbetslösheten eller snaran som gällde. Jag valde arbetslösheten.
  • Dagen efter fick jag ett jobb som klass-fest-fixare. Ni vet de här "nu-var-det-20-år-sedan-Du-slutade-nian-fester"? Det var så otroligt roligt!
  • Mitt nuvarande jobb är inte fy skam det heller, framför allt inte mina fina arbetskamrater som gör det skojigt att gå till jobbet varje gång och som aldrig tycker att jag gråter för mycket när patienterna dör, aldrig tycker jag är dum när jag frågar dem om råd, som överraskar med tårta när jag fyller år och möhippa och vackra ord i ljuvliga album när jag gifter mig, som alltid har ett leende till övers, kloka ord, räkomelett, äpplepaj och förslag på hur jag ska fördriva tiden under min helvetesvecka, som är underbara, vackra och alldeles, alldeles speciella människor.
5 favoritblommor
  • Tusenskönor. För att de är söta uppkäftiga små blommor som skiter i om det är dåligt med vatten, svinkallt eller om de blir trampade på gång på gång. De står där ändå. Och för att det för alltid är den blomma små knubbiga barnahänder plockar in till en att sätta i små, små vasar. Om jag kunde skulle jag spara varendaste en.
  • Raps. Ok, jag vet att det kanske inte precis är någon blomma, men den luktar underbart och väcker vackra minnen hos mig.
  • Rosor. Som jag hade i min brudbukett.
  • Snödroppar - de står där i is och snöglopp och skrattar "-Mohaha! Screw you! Här ska växas!" Fast det är mitt i vintern.
  • LavendelTulpanRanunkelJasminMagnoliaOrkidéeGerberaKrokusPrästkrageKärleksörtLinSyrén. Det är också en himla fin blomma.

5 senaste filmer jag sett

  • Changeling (jag grät så jag fick skämmas)
  • Australia (motsvarade inte förväntningarna)
  • Benjamin-Button-vad-den-nu-hette (inte den heller, jag såg inte slutet...gissa vad det berodde på? Ledtråd: "Snark")
  • The Reader (jag är nästan lite kär i Kate Winslet, men filmen var sådär)
  • Rallybrudar (se ledtråden ovan)

5 önskningar jag har (materiella ting)

  • 100 liter vit målarfärg med medhavd gubbe som klenar på den på alla väggar på vår ovanvåning
  • Ett lite större baksäte så barnen får plats med benen
  • En Kitchen Aid (oh, så originellt)
  • En robot som tvättar alla vita sofföverdrag minst en gång i veckan. Eller vackra qviltar att lägga över skiten
  • En ny köksinredning
Fast inget av det där behövs på riktigt. Hellre skulle jag vilja att allt bara var så som det är, just nu när jag är så lycklig och livet är så lätt att leva, varje dag.


Screw you!

Om du vill ta dig an den här utmaningen och låta oss få veta lite mer om Dig, varsågod!

Ha en fin och underbar, alldeles vanlig torsdag.

måndag 2 mars 2009

Åtta år idag...

...så länge sedan var det som jag blev mamma, så länge sedan var det som livet började på riktigt för mig.

Mina två små barn har inneburit hela världen för mig. Den dagen jag fick veta att jag skulle få ett litet barn, var den ljuvaste av dagar. Han var inte planerad, han var inte påtänkt, men ack så efterlängtad och så innerligt välkommen.

Den dagen då han lades på min mage var den dagen då jag på riktigt, började leva. Allt som var innan det blev glömt, allt som hände innan är oviktigt och bara en transportsträcka fram till det underbara som komma skulle. Framtiden är en milt rosa gryning. För mig innebär Liten L ren Lycka. Han står som en symbol för livet för mig. Han är en lycka som pirrar i magen och susar i huvudet. Han fick heta Kärlek.

Det vidunderliga Livet gav mig ett barn till, jag hade ynnesten att få ett barn till. Liten B är för mig ren och pur Glädje. Han är en glädje som spritter i kroppen och får blodet att rinna snabbare. Han är en glädje som ger mig glada rynkor kring ögonen och en glädje som skrattmusklerna inte kan motstå. Om jag hade fått döpa honom till Glädje hade jag gjort det.

Ikväll, när du pussar dina barn godnatt, tänk då på vad de betyder för dig.