fredag 7 augusti 2009

Sådan vansinnig...

...blogglust. Anti-skrivkramp liksom. Har jag. (Jösses, jag skriver på värsta Yoda-manér; Star Wars har lyckats nästla sig in i min hjärna också).

Jag vill skriva om saker som händer här hemma, roliga saker och tråkiga saker, jag vill skriva om hur lycklig jag är och hur olycklig jag känner mig ibland, jag vill skriva om tårar och skratt som delas här hemma och om hur kär jag är i min man och hur mycket jag tycker om våra barn och hur jag ibland vill ta den ene och slå den andre med. Jag vill skriva om mitt jobb och mitt företag, min skolgång och mina intressen. Om hur fylld av energi jag känner mig av vissa saker och hur tom inuti jag blir av andra. Jag vill skriva om hur jag ber till Gud om kvällarna, vad jag önskar, vad jag drömmer om, vad jag vill göra i mitt liv.

Men. Jag är rädd att det finns de som skulle läsa inlägg av detta slag så som fan läser bibeln, som skulle tolka och analysera minsta ord, som skulle diskutera dessa ord med andra och komma fram till egna sanningar om mig. Som sedan skulle tänka en massa saker om mig som inte stämmer, som skulle hålla mig vaken om nätterna. Om det skulle jag allra mest av allt vilja skriva. Räddast av alla är jag. För vad folk, människor tycker om mig, vad de tänker om mig. Jag är en svag stackare; rädd och feg och orolig.

Patrik Isaksson sjunger i en av sina underbara alster att han undrar om någon som "hade kraft att ge sig av, eller mod att stanna kvar". Sedan känner han sig även "stark och underbar" hos någon. Men sådan är inte jag, jag har varken kraft eller mod. Men jag ska göra som en av mina absoluta favoriter Peter Le Marc sjunger;

"jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här
till varje pris, jag ska gå hel ur det här"