tisdag 17 september 2013

Frihet att välja.

 
 
Så är det.

Man kan t.ex. vrida på huvudet helt vanligt och då kanske en artär i nacken går sönder lite grann och där bildas en propp som finner sin väg till hjärnan och fastnar där. Så får man en liten stroke fast att man bara är 34 år och är världens friskaste.

Så plötsligt kan man inte springa, man vill helst hålla sig i t.ex. sin lilla 10-åring när man går eftersom balansen är dålig. Man kanske orkar laga mat men sen får man gå och lägga sig när det är dags att äta den. Man vågar inte hålla sin lilla brorsdotter för att armen inte gör som man vill och handen också är olydig.

Men man lever och är ändå ganska frisk. Man har inte ont någonstans och man kommer säkert att bli bra igen. Man har en 12-åring som måstemåstemåste stanna hemma från skolan för att följa med en till sjukhuset för att se till att allt går rätt till. Man har den där lilla 10-åringen att hålla sig i när det vinglar för mycket. Man har en man som är som en jävla klippa, helt orubblig. Som aldrig låter en tvivla på sig själv. Man har syskon, föräldrar, vänner som oroar sig så mycket åt en att man inte ens behöver göra det själv.

Man har ju det hur jäkla bra som helst.