fredag 29 september 2017

På Bokmässan.

Där ligger mina böcker i en hög. Min bok, som jag skrivit. Och folk går förbi, plockar upp och läser på baksidan.
Den här tiden som är nu, när min berättelse blivit en bok men ingen ännu har läst den, den tiden är ganska läskig. Det finns ingen som helst återvändo, och jag har ingen aning om hur det kommer att bli.
 Jag vill så innerligt att du som läser ska lära känna Hedda som jag gör, komma att tycka om Gustaf så som jag gör. Men jag förstår ju att om de hittar platser inuti dig, så är det egna platser, andra än hos mig.
Det är en bit av mitt hjärta som ligger där i högen mellan halvhårda pärmar som kallas "danskt band".


 

torsdag 28 september 2017

Sju månader sedan jag fick ett mail.

Sju månader sedan jag fick ett mail.
Som två streck på en sticka jag kissat på. Efter det positiva beskedet, många månaders väntan medan jag långsamt förändrades, lite i taget, till en annan. Allt jobb jag lagt ned, och äntligenäntligenäntligen får jag hålla i resultatet av all den där tiden och arbetet.
Och precis som i liknelsen så är det nu som det riktiga jobbet börjar.

 

söndag 24 september 2017

Den är färdig nu, min bok.

Den är färdig nu, min bok. Och hemma i min hall står sju kartonger med totalt trehundra böcker i, sådana som jag ska ha med mig på releasefesten, på signeringar, på föreläsningar och i andra sammanhang när någon vill köpa en bok direkt från mig.

Hur det känns att se alla de där böckerna. Att bläddra i dem, läsa orden som jag skrivit, där jag vet exakt i vilken ordning de kommer. Svarta på vita papper. Känslan är en ödmjuk triumf och en tacksamhet över hur oändliga var och ens möjligheter att göra vad vi vill med våra liv, är.

onsdag 20 september 2017

Att bära hjärtat på utsidan av kroppen

Att bära hjärtat på utsidan av kroppen. Som till exempel, att skriva en bok för att läka sådant som gått sönder inuti. Både det inuti som syns på röntgen och det inuti som inte syns men känns hela tiden. Det som är jag.

Att bära hjärtat på utsidan är att dela det inuti-et med alla som vill se, som vill läsa. Som vill tolka det och förstå det på sitt alldeles egna sätt, utifrån sitt eget inuti. Och göra känslorna till sina egna.

Och hur mycket en än bär hjärtat på utsidan, hur mycket det än verkar som att en är en öppen bok där det bara är för andra att bläddra bland sidorna. Hur mycket det än verkar som att en avslöjar allt som är en själv.

Så finns det alltid fler bottenlösa djup i oändliga oceaner, dit bara en själv når.

dikt av @nayyirah.waheed
 

tisdag 19 september 2017

Ordmärkare till döds.

Jag säger inte att jag dömer folk eller nåt. Bara att jag tycker att det är viktigt med stavning och så. Och att om man återföds i nya kroppar och så, så är det högst troligt att jag var Marquis de Favras back in 1790. 😉😊

 

torsdag 7 september 2017

And what if I write of you...

Nu när det inte finns någon återvändo, när det inte längre går att backa alltihop och stoppa ned min berättelse i en byrålåda där bara jag kan läsa den.

Så inser jag ju att människor faktiskt kommer att läsa det jag skrivit. Göra sig egna uppfattningar om innebörden i mina ord. Ställa sig frågor om saker och sedan själva besvara dem utan att kolla med mig om det stämmer. Om varför jag skrivit på sätt. Vem jag egentligen tänkt på när jag skrivit. Vem av karaktärerna som är jag.

Och du som känner mig, men inte tillräckligt väl för att hitta din väg och känna din plats i världen inuti mig. Du kommer kanske att undra vilken av karaktärerna som är du.



Och ingen känner nog andras inutin. Men kanske kommer du att ha lite rätt. För visst är det så. Att lite av mig finns i några av karaktärerna. En smula, en doft. Någon av dem påminner vagt om min man, flera av dem har lånat sin vackraste drag av mina barn. En är lik en vän jag hade när jag var ung, en annan någon jag älskade så jag nästan dog för länge, länge sedan. Ytterligare en är lika godhjärtad som en kollega jag är innerligt tacksam över att ha fått arbeta med.

Och titeln. Den beskriver hur hela berättelsen och boken den ska bli, är ett monument över den jag alltid ska sakna. På så sätt var det ändå inte förgäves, alltihop och det som aldrig blev.

Och dit, till boken, kan jag gå och sakna dig.