tisdag 27 juni 2017

Baksidestext

Jo, jag tänkte att om nån undrar vad den här boken som jag skrivit egentligen handlar om så är det det här ungefär (om man inte undrar så kan man bara cirkulera, här finns ingenting att se). Iallafall kommer det att stå såhär på baksidan:

Hedda ska börja ett nytt liv i en ny stad. Glömma allt det gamla, mamma som dog och pappa som aldrig fanns. Så en vårnatt blir hon besinningslöst förälskad i sin kompis pojkvän, Gabriel.

När hon får sommarjobb på ett äldreboende hoppas hon finna något mer, något större än det våldsamma begäret och vilsenheten som skaver på insidan av bröstet. I rummet längst bort i korridoren bor Gustaf som fått en stroke och inte kan tala längre, men i vars oändliga tystnad Hedda finner det hon letat efter. Som en känsla av att komma hem.

Och Gustaf, han som bittert väntat på att få dö, han förstår ju vem flickan med den blonda flätan är. Och behovet av att få bringa reda i allt som blev fel, alla chanser han slarvade bort, drabbar honom med en okuvlig kraft. Innan han ställt allt till rätta får han inte dö. Och han måste lära sig tala igen.


fredag 16 juni 2017

Tango

Det här med att skriva. Det funkar bara om det skaver lite inuti.

I mig har det nästan alltid skavt, mer eller mindre. Men de här som står ut med mig varje dag, de som älskar mig som jag är och vill vara med mig, de gör att det knappt känns nåt alls.

Och för att det ens ska bli nåt skrivet såna dagar när en är lycklig så samlar en på känslor, på bilder och citat, så att en kan hitta rätt bland alla ord. Sätta dem i rätt ordning så att de får läsaren att känna det man vill förmedla.

Rätt ofta är en ensam på väg nånstans (jag menar bokstavligen, även om det är samma sak med livet i stort) och kommer att tänka på nåt. Och då skriver en ned det i en liten anteckningsbok som en har med sig för att inte glömma sina viktigaste tankar.


Andra gånger hittar en till exempel nåt om tango i en frukostmatsal i Landskrona en tidig morgon i maj. Och då är det som att lyssna på opera, sådär att hjärtat går sönder så att ljuset kan komma in där så att det blir helt igen på samma gång. Och en vill bara skriva, skriva och skriva.

måndag 5 juni 2017

dit kan jag gå och sakna dig

Ni vet, den här boken jag skrivit.

Den heter ju "dit kan jag gå och sakna dig". Inspiration till titeln kommer från Lars Winnerbäcks genom tiderna mest fantastiska låt och den känslan jag alltid får när jag hör den låten. Hur någon jämt jämt jämt fattas mig då.

Och vet du, om man googlar de där vackra orden, så numera, på de översta träffarna, finns länkar till Bokus och Adlibris, som från utgivningsdatumet (21/10) kommer att sälja min bok. Min. Som jag har skrivit.


Om man klickar sig dit kan man läsa vad den handlar om, se omslaget och bevaka utgivningsdatumet.

Typ; kolla här, här eller här (länkar till Bokus, Adlibris och Akademibokhandeln)

Vet du, det här är det tredje största genom tiderna som nånsin hänt mig.