måndag 2 mars 2015

Världens finaste fjortis

Firar den allra finaste, bästa, smartaste, vackraste och mest godhjärtade av varelser idag. Nästan varje dag tänker jag: hur kan jag ha fått en sådan underbar människa att få kalla min, att få vara nära, varje dag?
 
Ofta, ofta tänker jag på dikten jag läste för honom i kyrkan den dagen då han döptes. Jag tänker fortfarande just de orden, hur de alldeles precis beskriver den hisnande lyckan över att få vara Loves mamma. Hur hjärtat slår en volt i bröstet vid tanken på allt det är för mig. Att just jag fick bli hans mamma, att han blev mitt barn. Han och min lilla Birka; de mitt hjärta ständigt snuddar vid, varför jag andas och finns. Varför jag väljer att vara modig och stark, rättvis och god. De jag skulle gå i döden för, utan att blinka.
 
Vad Gud måste menat med mitt liv, att älska dessa två.
 
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
Och fjärdarna gnistra och solen är varm
och himmelen utan en prick?
 
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
 
Jag lever, jag lever! På jorden jag står,
var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år,
på denna enda minut
 
(Lyckans minut, Erik Lindorm)