lördag 24 juli 2010

Innerligt och hopplöst...

...förälskad i mitt jobb.

Jag trodde aldrig, not in a million years, att jag skulle gilla att jobba. Då och då, ganska sällan, har jag på tidigare jobb jag haft, känt en liten gnutta gillande. Bara som en snabb liten aning av trivsel som flashat förbi innan jag återgått till att bara vara där och göra mina arbetsuppgifter, givetvis på ett bra sätt, men ändå. Alltid, varje dag, tittat på klockan. Längtat efter barnen. Hellre velat vara någon annanstans. Med barnen.

Jobbet har varit en tjuv som stulit tid från mitt liv, tid borta från mina barn, som under tiden jag jobbat, fortsatt växa, skratta, hitta på sina underfundiga små hyss och bara varit de mirakel de alltid är. På jobbet har jag saknat ljudet av deras ljuvliga små röster, deras underbara skratt. Friheten att närhelst jag vill, vila min blick på de vackra uppenbarelser de utgör. Att röra vid dem, se dem växa, dela deras tid.

Under två år jobbade jag natt för att mista så lite tid som möjligt, av den tid som borde vara vår tillsammans. Sen sade jag upp mig, och det är historia nu. En vecka in på det nya året, öppnade så Gud ett fönster till mig. Jag fick jag en chans till något nytt, ett sms från någon som ville anställa mig. Mig? Jag, det svarta fåret i sjukvården. Jag, som hade fått höra att nu när jag sade upp mig, så var det då rakt aldrig någon som skulle anställa mig igen. Persona non grata.

Jag tog jobbet, och har sedan dess, inte en enda dag sneglat på klockan och längtat till gå-hem-dags. Jag har en passionerad, ångande het kärleksaffär med detta fantastiska arbete, denna underbara arbetsplats, dessa makalösa arbetskamrater.

Idag är första dagen på semestern, och jag undrar med vemod i hjärtat hur jag ska klara mig utan mitt jobb i fyra hela veckor.

3 kommentarer:

kaos i ett vitt hus sa...

så ljuvligt Kerstin! :) det är du värd! själv är jag kvar där jobbet är en tjuv.. även om jag trivs rätt så bra med det ändå.. :/
kram, ninna

Orginella sa...

Så roligt att läsa! Önskar att jag snart också kommer på vad jag vill bli när jag blir stor. Tänkte kika in här för att bjuda in er på lite mat el fika nån dag! Min mob med alla telefon-nr har Caspian slängt i en låda som åkt till tippen så den är numera historia men du kan väl ringa mig hemma så bestämmer vi en dag? Vore så kul att ses! Har ju äntligen flyttat:)
Stor Kram!
Malin K

Hanna sa...

Underbart att trivas så på sitt jobb.
Ha en bra helg.
Kram
Hanna