fredag 12 augusti 2011

Så brusar vi in i tiden...

...den ena efter den andra
evigheten tar över.

Så brusar vi in
häpna att det redan tog slut
Livet
som egentligen aldrig
riktigt började.

In i skogens kärna
nådde vi aldrig.
De största fåglarna
gled vår näsa förbi.
Dagarna lät sig
inte hejdas
åren stormade förbi.

Så stilla ligger stenarna
så mjukt rör sig gräset
så snabbt var det över.

/ Barbro Lindgren

Detta är nästan den vackraste dikten jag vet.

Precis så här kommer det vara.

Idag är det fredag, nyss var det måndag. Min pojkar är 8 och 10 år, nyss var de knubbiga bebisar med napp. Nyss var jag en sårbar tonåring och världen var alldeles för stor för mig att gå ensam i, utan någon att hålla i handen och att få vara med min storasyster var det enda som räknades. Nyss var jag åtta år och kär i Niklas Ingemarsson och hade precis fått en lillasyster som jag älskade mer än jag någonsin älskat någon. Nyss var jag fem år och lärde min lillebror att cykla och han var det sötaste, vackraste jag någonsin sett. Snart har mina egna barns barn fått barn och

så stilla ligger stenarna
så mjukt rör sig gräset
så snabbt var det över.

Ju mer jag ser till att varje dag räknas, desto fortare går dagarna.

2 kommentarer:

Cattis sa...

Du skriver så fantastiskt vacker Kerstin. Blogga mer!!!!
<3 Kram Cathrine

Kerstin sa...

Tack kära Cathrine! Ok, det ska jag!!