I mig har det nästan alltid skavt, mer eller mindre. Men de här som står ut med mig varje dag, de som älskar mig som jag är och vill vara med mig, de gör att det knappt känns nåt alls.
Och för att det ens ska bli nåt skrivet såna dagar när en är lycklig så samlar en på känslor, på bilder och citat, så att en kan hitta rätt bland alla ord. Sätta dem i rätt ordning så att de får läsaren att känna det man vill förmedla.
Rätt ofta är en ensam på väg nånstans (jag menar bokstavligen, även om det är samma sak med livet i stort) och kommer att tänka på nåt. Och då skriver en ned det i en liten anteckningsbok som en har med sig för att inte glömma sina viktigaste tankar.
Andra gånger hittar en till exempel nåt om tango i en frukostmatsal i Landskrona en tidig morgon i maj. Och då är det som att lyssna på opera, sådär att hjärtat går sönder så att ljuset kan komma in där så att det blir helt igen på samma gång. Och en vill bara skriva, skriva och skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar