måndag 15 december 2008

Hur kan tiden gå så fort?

Alldeles nyss var det måndag, en ny vecka låg framför oss. Nu är det måndag igen och tiden rusar på så fort! Alldeles nyss var jag tre år och hittade min bruna favoritnapp under lillebrors spjälsäng, den hade varit försvunnen så länge att när jag smakade på den var den inte längre god, och jag hade officiellt slutat med napp.

Jag hör det orimliga i att vara 29 år och känna sig gammal, men det är så det känns. Det känns som om livet bjudit mig så mycket, som om jag fått så mycket glädje, sorg, kärlek och överraskningar, allt i ett enda stort virrvarr som är omöjligt att beskriva eller ens överblicka, allt i tvära kast. Allt har jag upplevt med den enorma inlevelse och känsla som beskriver mig allra bäst. Jag är en vante och livet är den vind som blåser mig runt. Ibland är det tvära kast, då och då seglar jag fram på en varm bris.


Varm-bris-moment

Jag vill alltid komma ihåg att inte glömma bort att stanna mitt i allt, blunda och njuta!

Ha en fin vecka, kram Kerstin

Se när den här bloggen uppdateras!

3 kommentarer:

Giesela sa...

Hej tjejen, tänk att jag blir så glad när jag läser din blogg. Ni / din familj påminner om min på sätt och vis. Mycket kärlek och värme. Det är otroligt härligt STORA kramen fråb Giesela

signeanita sa...

....jag är en vante......*LER*
Du skriver så...så.....så vackert och hjärtknipande....och KÄNNS inte gammal alls....mer som ett förväntansfullt b a r n på julafton......ÖNSKAR dig min kära nattkumpan : En Underbar Jul!

Annika sa...

Underbart inlägg!!

kramar i massor!