fredag 22 maj 2009

Sentimentalast av alla...

...i hela världen är jag.

Vi har ju tidigare talat om olika tänkbara karriärer för mig, men mest lukrativ av dem alla skulle iallafall den som gråterska vara. Hoppas vi snart börjar med den kulturen här i Sverige. Det skulle kunna gå att anlita mig till alla tänkbara sammanhang.
Häromdagen läste jag i tidningen om Den Stora Branden i Varnhem för 30 år sedan, och nog tusan grät jag en skvätt. Och sade till mig själv, högt och lite strängt, "-Men skärp dig nu din tönt!" Fast sedan bad jag om ursäkt till mig själv, jag bejakar ju för tusan livet! Och lever känslorna, känner hur de känns!

Värst, eller bäst av allt är ändå bebisar.

Häromdagen såg en liten pojke dagens ljus i baksätet på en bil, på en parkeringsplats. Vilka stordåd, vilka underverk kan en människa åstadkomma, som har så bråttom ut i världen att han inte ens hinner vänta till sjukhuset? Han kommer då sannerligen att leva sitt liv fullt ut.
Hans fina mamma och pappa är enastående modiga människa som mer än någon annan jag känner vågar bejaka livet. Och leva nu. Passa på.
Grattis till er fina lilla pojke, och förlåt min larviga sentimentalitet och alla tårar. Han är så vacker, och ni med!

Om kvällarna ber jag för en annan liten pojke i ett annat land som är så sjuk, så sjuk. Och trots att jag aldrig träffat honom kan jag inte kan låta bli att tänka på honom. Om du har en tanke över ikväll när du lägger dig, tänk då på en sjuk liten pojke som behöver allas vårt hopp och styrka!
Och så gråter jag en skvätt igen.

16 kommentarer:

Galleri Hönshuset sa...

Hej på dig tjejen. Visst är det jobbigt och vara så som du o jag är, att vi gråter när det handlar om orättvisor och annat elände, men det är också skönt tycker jag.
Våra kompisar var här på grillkväll och åkte hem alldeles nyligen. Vi satt och pratade om barn som far illa ( Kul samtalsämne ) men iaf, så berättade hon att hon har sett nån filmsnutt om en treåring som levde själv ( i ett annat land ) och dem filmade henne när hon fixade mat åt sig och sen när hon la sig ner för o sova på golvet, så sög hon på tummen och grät....

Och nu sitter jag här och bara mår så dåligt!
men jag har gjort mycket saker som får mig att må bättre även fast jag fortfarande gråter ofta över allt elände...Vi har skaffat fadderbarn och så har vi påbörjat ett annat stort projekt här hemma som ska hjälpa ett barn som inte har det så bra =)

Och det känns skönt att göra nånting iaf...
Och ju fler tankar vi skänker till dem som har det sämre eller är sjuka desto starkare blir dem =)

Nu har jag ett väldigt stort behov av att prata av mig hihihi...
och det är verkligen inte meningen att få dig att må dåligt, men du verkar vara som jag, prata är skönt!

Ha det gott min vän så hörs vi. Kram Pirre

Vitt o Vältummat sa...

Ibland är man mer sentimental än annars. Fast här är det gubben som har närmast till tårarna. Faktiskt. Fast det får jag inte skriva så jag hoppas att han inte läser detta;-)
Kram/Åsa

Anki sa...

Hejsan!
Du är inte ensam...om att vara sentimental menar jag! Det finns så mycket orättvisor att gråta över, men också lycka, som du säger!...Men visst känner man sig lite smålarvig när tårarna trillar, eller strilar, till nån romantisk film...o alla andra stirrar som man vore västa grinolle *fniss*
Men tyvärr är jag nog en sån där romantisk toka, hihi! Du vet, evig kärlek o månsken o så...*tss*...eller ja, på film iaf, hihi!

Ha en underbar helg!

Stora kramen! Anki

Noamaja sa...

Åh fina Kerstin med det stora, varma hjärtat:-) Det är väl härligt att ha nära till sina känslor! Och vilken tur för oss andra när vi behöver en tår;-)

Ich habe sent una e-mail to you! Haben zie fått det? Jag har skaffat en ny mail adress speciellt för bloggen men vet ju inte om det fungerar ännu *hi, hi*

Ha nu en underbar fortsatt helg!

Kram
Noamaja

Anonym sa...

där är jag lik dej.. jag gråter om jag är ledsen, glad, rädd eller bara så där när det bli lite för mkt. tårar renar och är bra för själen o hjärtat har jag intalat mej. må gott o ha en fortsatt fin helg hjärtat!

Jenny sa...

Hej Kerstin!
Jag blir mer gråtmild en gång i månaden då hormonerna spökar..då räcker det att jag läser en dödsannons över någons husdjur för att tårarna ska börja rinna:)

Ska tänka på den lille pojken du skriver om ikväll..

Kramis Jenny

Våglyckan sa...

Hej!
Bara man balanserar med tårar av glädje så tycker jag att man får gråta hur mycket man vill :-)!
TACK för att du skrev om marmorskivan! Känns ännu bättre i vårt beslut att ha det som bänkskiva. Vi har sagt att vi ska köra så länge pengar räcker så vi får se.
Ha en bra helg och välkommen tillbaka!
kram från mig
/maria

carina sa...

Ja du Kerstin!
Vi kan nog starta någon typ av kollektiv du o jag...
Nu är ju saken den att mina tårar börja sina...efter de senaste månadernas floder...bu,bu.
Men det är ju som du säger...våga visa känslor!!
Men hur jäkla roligt är det att aldrig kunna närma sig en mascaraborste för att piffa upp sitt grå yttre....när det ändå aldrig får sitta kvar.
Men nu har jag bestämt mig..ska försöka bli clown istället..för dom får ju göra båda delarna..skratta och gråta.
Kramar i parti och minut till den bästa Kerstin jag vet...från din gråtande bloggvän Carina

helen sa...

Det är skönt att få gråta ut sina känslor, tycker jag.

Man lättar liksom litegrann på trycket.

Men ibland känner man sig så maktlös över allt elände i världen, om det finns en Gud som ska vara god, hur kan han då sitta och titta på, utan att ingripa???

Sånt kan jag undra över...

Ha det gott!

Kram
Helen

Anki sa...

Tack gulliga du!
Jo då, jag kämpar på, just nu bär jag in o ut, ångrar mig o börjar om igen, puh!
Det är ett evigt släpande...att man aldrig blir nöjd, hihi...

Ha en toppensöndag!
Stoora kramen!

Fröken Tindra sa...

Det sägs ju att det är bra att gråta men jag är dålig på det. Det är bara att konstatera. Kan gråta till dramatiska filmer i och för sig. Och av ren stress...
Fortsätt att bejaka dina känslor!
Kram!

Vit som snö sa...

Där är vi lika och det blir bara värre med åren att ha lätt att gråta! Men det är väl tur att man har förmågan att bry sej om andra..
Jag lägger in dej på min blogglista nu Kerstin, hoppas det är ok?!
Ha en skön söndagsafton!
Kramis Cilla

Jenny sa...

Hej igen Kerstin,
Kika in hos mig, du har nått att hämta där:)

Ha en sköön kommande vecka,
Kramis Jenny

Sara Mårtensson sa...

Världen behöver oss känslomänniskor Kerstin! Det är bara så. Jag är likadan som du.. gråter ofta inombords och med tårar också. En del rusar bara fram i sitt liv och stannar aldrig till och känner. jag är nog hellre en sån som känner och gråter.
Ha en fin kväll och en fin vecka kära du!
Kram Sara

Viola sa...

Här har du en till som har väldigt lätt till tårar. kan var händelser av alla skilda slag som påerkar mig så...hoppas du har en´lika härlig sommardag som jag...KRAM

Ingrid sa...

Jag är också otroligt gråtmild, speciellt när det gäller djur och barn. Jag kan inte för min värld förstå hur viss människor tänker...

~Livet i byn