torsdag 1 juli 2010

En feg och rädd stackare...

...det är vad jag brukar kalla mig själv då och då. När jag känner mig som en liten skit, en liten myra eller något sådant litet kryp som är så litet att ingen ens brytt sig om att ge det ett namn. När jag stått upp för vad jag tycker, tagit en strid som är min, som är viktig. Rätat på ryggen, men darrat av skräck inuti.

Det finns en kategori på den här bloggen som varit dold i ett år eller så, idag publicerar jag den igen. Jag har läst alla 11 inläggen och står fortfarande för varenda ord jag skrev där, för ett år sedan.

Det som startade med en mans sista andetag en mörk januarinatt ledde till, för mig, oanade konsekvenser. Jag har blivit tvivlad på, skälld på, oändligt ifrågasatt. Folk har gått bakom ryggen på mig, och när de ändå var där passade de på att hugga fritt med såväl yxa som kniv. Och nålar, det var de små nålsticken som gjorde allra ondast, och vars gift verkade allra längst.



Jag har fått ofantligt mycket stöd och uppmuntran, beröm och feedback. Och jag har aldrig, en endaste sekund, tvivlat på att jag gjorde rätt. Och, ta mig skråen, jag gick hel ur det här! Även om jag betvivlade det starkt ett tag. Jag kom ut på andra sidan, men som en annan människa, lite hårdare, lite fulare, lite tuffare. Inte så mjuk och varm i hjärta och själ. Vuxnare, antar jag.
Det är den jag är nu.

Häromdagen utsåg tidskriften "Dagens Medicin" mig till "Dagens sjuksköterska" (det är liksom inte en ny varje dag, utan namnet anspelar på tidskriftens namn). Under juni och augusti får en sjuksköterska i veckan äran, och dessutom en tårta.
Det känns bra.

6 kommentarer:

Ida sa...

Jag måste bara ge dig en STOR komplimang för att du är DU!!! Tänk om alla vågade göra som du, skulle inte världen bli bättre då??!! Önskar att jag vågar den dag det krävs av mig. Grattis till din fina utmärkelse - den har du klart förtjänat.
Kram

kaos i ett vitt hus sa...

DU ÄR BRA!!
kram, kram

Anonym sa...

Men GRATTIS!! vad glad och stolt jag är över dig dotter min.

Anne-Lise, blogg.mingard.se sa...

Du är verkligen underbar!!!

Jag kan tänka mig att det har blåst snålt och att det har känts kämpigt ibland.
Har själv ett par nära vänner som arbetar som överläkare inom psykiatri som har sagt ifrån, den ena ville ingen anställa eftersom han blev obekväm.

Men vet du... Din röst har förmodligen räddat åskilliga människoliv! Om såna som Du inte fanns, hade jag varit mörkrädd!
Fler borde ha det civilkurage som Du har!

Sanna & Niklas Bröllop! sa...

Heej!
Det var länge sedan!
Grattis till utmärkelsen! Vilken tuff brud du är!
Hälsningar Sanna

M sa...

Efter att ha läst samtliga (mycket välskrivna och väl formulerade!) inlägg i den här kategorin, känner jag att jag måste kommentera.

Vad jag blir GLAD och VARM I HJÄRTAT av att läsa att någon står upp och säger ifrån såhär, när något är fel i systemet. Vad jag blir STOLT över att någon i min nya hemstad (inflyttad i februari!) gör det. Oh vad jag BEUNDRAR ditt mod, din ansvarskänsla och din moral. Jag känner mig TRYGGARE över att veta att det finns människor som du i vården. Stor ELOGE!

Du har lätt vunnit en ny prenumerant. Keep on rocking!