Ord

Jag älskar ord.

Hur de kan ta mig med till platser långt bort eller inuti mig där ingen någonsin varit.

Hur de kan säga precis allt som behövs, deras absoluta slutgiltighet. Och hur de ibland inte säger något alls, det som behöver sägas finns i tystnaden mellan orden eller det vita mellan raderna. Hur orden behövs då. För att man i tystnaden hör det som inte sades och ett tomt papper inte säger något alls.

Hur de kan röra vid mitt inuti på ett sätt som ingen och inget annat än de kan.

Ord.