Den är att få leva hundratals liv under ett enda vanligt. Göra om början, slutet och allt mittemellan gång på gång, på alla möjliga och omöjliga sätt. Låta de onda bli goda och följa dem genom deras himlar och helveten. Låta allt som kan hända, hända.
Känna alla känslorna. Ensamhet och förälskelse, tillfredsställelse, ilska, längtan och sorg. Vara den som sviker, den som älskar, den som lämnar och den som blir kvar. Den som ingen annan förstår och den som aldrig ger upp.
Snubbla på mållinjen och sätta punkt precis innan allt löste sig. Låta livet vara precis så bitterljuvt eller futtigt eller osannolikt jävligt och underbart som det nästan bara kan bli i verkligheten.
Att få skriva är livet med plusmeny, liksom.
 |
| Dikt av Bodil Malmsten |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar