Tårtkalas...

...väntar! Idag ska vi kalasa för den yngste medlemmen i familjen (om man räknar människor alltså). Lille B ska ha sitt skojiga barnkalas, det går av stapeln på ett bageri och ska bli sååå kul. Fatta vad skojigt, först får man leka, sedan får man gå på rundtur i bageriet och till sist gör bagaren en egen tårta till en. Sen får alla barnen (och mamman) äta upp tårtan. Jag älskar kalas!

Efter kalaset åker vi och hälsar på skojiga vänner som vi inte sett på länge. Det blir en ljuvlig lördag.

Något annat som är kalas är min hemmagjorda müsli, som jag verkligen inte rekommenderar! Den är så ljuvligt god att man äter på tok för mycket. I receptet som jag hittade i en GI-bok kallas den "Müsli som räcker ett tag". Bah! Ett väldigt kort tag tycks det!

Som du ser tar den sista slut till frukost idag. Sen ska jag INTE göra mer!

Ha en alldeles ljuvlig lördag!

Om mig...

...kommer detta handla om. Jag fick en utmaning av Maud. För väldigt länge sedan, förlåt Maud!

5 roliga eller annorlunda saker om mig

• Jag stinker på att köra bil. Och detta är första, sista och enda gången jag erkänner detta, så passa på att njuta av dessa självdistansierade ord (ni som mot all förmodan fortfarande vill åka i min bil på en viss resa i sydvästlig riktning i början av april; jag har nästan aldrig krockat. Iallafall inte när det varit mitt fel.)
• Är alltid lite rädd att jag luktar äckligt, fast ingen säger något. Men i smyg kanske dom kallar mig "Stinky" eller nå´t. Nån som har lust att erkänna?
• När jag blir stor skulle jag vilja bli präst. När jag berättar det för folk skrattar de mest. Kan det vara mitt ovårdade språk?
• Jag är väldigt duktig på att oroa mig för dumma dumma saker. T.ex. att det ska bli ett jordskred och huset ska rasa eller att ambulansen som kör om en i 180 innehåller ens mamma.
• Inuti är jag världens tönt. Typ när min blomma "Lyckliga Lotta" inte fått vatten på länge och börjar sloka, tänker jag "Nu ser inte Lotta så särskilt lycklig ut." Och så vattnar jag.
  

5 jobb jag haft

• För länge sedan sålde jag tvättmedel via telefon, det var, hm, sådär. Men där träffade jag mina barns pappa, så det jobbet måste nog, trots sin låga status (tvättmedelstelefonförsäljare är kanske inget man titulerar sig som i telefonkatalogen) anses som mitt viktigaste jobb någonsin.
• Jag fick erbjudande om ett jätteflashigt jobb som Någon-hipp-titel-på-engelska i ett eventföretag. Lokalerna låg i Göteborgs absoluta city. Det verkade så kul. Chefen ville verkligen ha just mig. Tjänsten innefattade inte en spänn i lön. Jag tog inte jobbet.
• Jag fick ett jobb som Hon-som-sätter-dit-de-där-små-pluttarna-i-kretskort. Efter 4 dagar var det arbetslösheten eller snaran som gällde. Jag valde arbetslösheten.
• Dagen efter fick jag ett jobb som klass-fest-fixare. Ni vet de här "nu-var-det-20-år-sedan-Du-slutade-nian-fester"? Det var så otroligt roligt!
• Mitt nuvarande jobb är inte fy skam det heller, framför allt inte mina fina arbetskamrater som gör det skojigt att gå till jobbet varje gång och som aldrig tycker att jag gråter för mycket när patienterna dör, aldrig tycker jag är dum när jag frågar dem om råd, som överraskar med tårta när jag fyller år och möhippa och vackra ord i ljuvliga album när jag gifter mig, som alltid har ett leende till övers, kloka ord, räkomelett, äpplepaj och förslag på hur jag ska fördriva tiden under min helvetesvecka, som är underbara, vackra och alldeles, alldeles speciella människor.

5 favoritblommor

• Tusenskönor. För att de är söta uppkäftiga små blommor som skiter i om det är dåligt med vatten, svinkallt eller om de blir trampade på gång på gång. De står där ändå. Och för att det för alltid är den blomma små knubbiga barnahänder plockar in till en att sätta i små, små vasar. Om jag kunde skulle jag spara varendaste en.
• Raps. Ok, jag vet att det kanske inte precis är någon blomma, men den luktar underbart och väcker vackra minnen hos mig.
• Rosor. Som jag hade i min brudbukett.
• Snödroppar - de står där i is och snöglopp och skrattar "-Mohaha! Screw you! Här ska växas!" Fast det är mitt i vintern.
• LavendelTulpanRanunkelJasminMagnoliaOrkidéeGerberaKrokusPrästkrageKärleksörtLinSyrén. Det är också en himla fin blomma.

5 senaste filmer jag sett

• Changeling (jag grät så jag fick skämmas)
• Australia (motsvarade inte förväntningarna)
• Benjamin-Button-vad-den-nu-hette (inte den heller, jag såg inte slutet...gissa vad det berodde på? Ledtråd: "Snark")
• The Reader (jag är nästan lite kär i Kate Winslet, men filmen var sådär)
• Rallybrudar (se ledtråden ovan)

5 önskningar jag har (materiella ting)

• 100 liter vit målarfärg med medhavd gubbe som klenar på den på alla väggar på vår ovanvåning
• Ett lite större baksäte så barnen får plats med benen
• En Kitchen Aid (oh, så originellt)
• En robot som tvättar alla vita sofföverdrag minst en gång i veckan. Eller vackra qviltar att lägga över skiten
• En ny köksinredning

Fast inget av det där behövs på riktigt. Hellre skulle jag vilja att allt bara var så som det är, just nu när jag är så lycklig och livet är så lätt att leva, varje dag.

Screw you!

Om du vill ta dig an den här utmaningen och låta oss få veta lite mer om Dig, varsågod!

Ha en fin och underbar, alldeles vanlig torsdag.

Åtta år idag...

...så länge sedan var det som jag blev mamma, så länge sedan var det som livet började på riktigt för mig.

Mina två små barn har inneburit hela världen för mig. Den dagen jag fick veta att jag skulle få ett litet barn, var den ljuvaste av dagar. Han var inte planerad, han var inte påtänkt, men ack så efterlängtad och så innerligt välkommen.

Den dagen då han lades på min mage var den dagen då jag på riktigt, började leva. Allt som var innan det blev glömt, allt som hände innan är oviktigt och bara en transportsträcka fram till det underbara som komma skulle. Framtiden är en milt rosa gryning. För mig innebär Liten L ren Lycka. Han står som en symbol för livet för mig. Han är en lycka som pirrar i magen och susar i huvudet. Han fick heta Kärlek.

Det vidunderliga Livet gav mig ett barn till, jag hade ynnesten att få ett barn till. Liten B är för mig ren och pur Glädje. Han är en glädje som spritter i kroppen och får blodet att rinna snabbare. Han är en glädje som ger mig glada rynkor kring ögonen och en glädje som skrattmusklerna inte kan motstå. Om jag hade fått döpa honom till Glädje hade jag gjort det.

Ikväll, när du pussar dina barn godnatt, tänk då på vad de betyder för dig.

Bara-vara-dag?

Min mamma berättade häromdagen om en av hennes väninnor som någon gång i månaden avsätter en hel dag i almanackan som en "Bara-vara-dag". Det tyckte lilla mor lät så härligt, man skulle bada fötterna och läsa hela tidningen och dricka bubbelvatten och äta mörk choklad.

Mamma tyckte nog att det kunde vara något för mig.

Åh, tänkte jag, det låter ljuvligt! En "Bara-vara-dag", inget i almanackan, inga förpliktelser! Jag började tänka lite på hur en sådan dag kunde se ut. Man kunde börja med en varm dusch (en, i vårt hus, så kallad nöjesdusch), sen kunde man städa lite så att det luktade gott i huset. Sen kunde man sy lite, bara någon liten lampkjol eller så, kanske samtidigt som man tog ett fotbad (en fot i taget). Sen kunde man hämta barnen tidigt i skolan så att de inte behövde vara på fritids så länge, kanske kunde man också passa på att hämta, och leka lite med älskade lilla gudbarnet I, när man ändå var ledig! Sen kanske man kunde laga nån festlig och fin mat till familjen när man ändå var ledig! Och passa på att tvätta undan lite från berget, man hinner ju när man är ledig! Storhandla! Damma! Sortera alla miljoner papper! Köpa mer gardintyg eftersom det inte räckte! Sy färdigt de hmhm gardinerna! Åka till biblioteket med barnen! Gå på långpromenad! Börja bygga i trappan! Åka till loppis-Lennart!

Det låter som en skön och avslappnad "Bara-vara-dag" va?

Jag tror inte jag är redo för sådana dagar ännu. Sorry mamma.

Nästa års värme i vinterskrud.

Önskar er alla en riktigt härlig vinter-helg!

Manglad...

...som en urvriden disktrasa. Så känner jag mig ikväll. Att vara i skolan och vara smart och välartikulerad med ett stort ordförråd och aldrig säga f-n. Pust! Det tar på krafterna.

Nu har strumpbyxorna och örhängena åkt av och jag känner mig som mig själv. Helst av allt skulle jag vilja sätta mig vid symaskinen och bara...skapa lite. Men jag tror att sängen ropar allt för högt på mig, och jag får sätta mig där imorgon istället. Men då jäklar! Som är ett annat ord som akademiker på avancerad nivå heller inte säger. Eller?

När jag syr och överhuvudtaget arbetar med händerna så tänker jag otroligt bra. Jag reflekterar på ett otvunget sätt över forskning, vad jag ska skriva, vad jag behöver läsa, jag kommer på bra formuleringar, och överväger olika ställningtaganden i min forskning.

När jag håller på med skolprylar, t.ex. sitter vid datorn och skriver, eller klipper och klistrar intervjumaterial så kommer kreativiteten till att skapa med händerna till mig som ett brev på posten. Fatta vilken flax att kunna kombinera!!

Sov gott!

Sköna söndag...

Idag gick min man upp klockan åtta, han skulle till Huddinge och kolla på hockey (verkar otroligt trist, jag vet), klockan halv tio väckte han mig och vi pussades hejdå. Jag gick nästan upp ur sängen.

Klockan tjugo i tolv väckte en Turtle och en Spiderman mig och sa att de var hungriga.

Tjugo i tolv??

Herregud, jag har regredierat till en tonåring som kan sova bort halva dagen! Nu går jag här som en gammal tant och ojar mig om hur hela dagen är förstörd - vilken är egentligen min naturliga ålder?

Jag hade nog en smörgåstårtebakfylla.

Nu ska jag sätta mig vid symaskinen och fortsätta med gardinerna. Tänkte också försöka mig på att tillverka någon slags lampskärm, då menar jag alltså den där ställningen inuti liksom. Vi får väl se hur det blir...

Hoppas alla andra har en lika ut(sönder)vilad söndag som jag!

Kramar

Hur kan tiden gå så fort?

Alldeles nyss var det måndag, en ny vecka låg framför oss. Nu är det måndag igen och tiden rusar på så fort! Alldeles nyss var jag tre år och hittade min bruna favoritnapp under lillebrors spjälsäng, den hade varit försvunnen så länge att när jag smakade på den var den inte längre god, och jag hade officiellt slutat med napp.

Jag hör det orimliga i att vara 29 år och känna sig gammal, men det är så det känns. Det känns som om livet bjudit mig så mycket, som om jag fått så mycket glädje, sorg, kärlek och överraskningar, allt i ett enda stort virrvarr som är omöjligt att beskriva eller ens överblicka, allt i tvära kast. Allt har jag upplevt med den enorma inlevelse och känsla som beskriver mig allra bäst. Jag är en vante och livet är den vind som blåser mig runt. Ibland är det tvära kast, då och då seglar jag fram på en varm bris.

Varm-bris-moment

Jag vill alltid komma ihåg att inte glömma bort att stanna mitt i allt, blunda och njuta!

Ha en fin vecka, kram Kerstin

Se när den här bloggen uppdateras!

Snö..?

Idag snöar det på bloggen, så du som misstänker att du har lite smuts på glasögonen alternativt att du börjar bli väldigt trött kan känna dig lugn. Hackern Kerstin fixade lite julstämning genom att låta det snöa. Mysigt va?

Nu har hyacinterna slagit ut och sprider sin väldoft i huset. Lyckliga jag som inte är allergisk.

Imorgon har lille B luciatåg i skolan, han tränar och tränar på sångerna, och det är så vackert! Jag är inte typen som går från dylika uppträdanden oberörd, så tillsammans med kamera packas näsdukar. Lipsill.

Jag vill tacka så ödmjukast för alla fina kommentarer som jag får, de gör mig glad ända in i själen.

Nu ska jag för ovanlighetens skull lägga mig i soffan och blunda framför tv:n. Igår var det julbord (hrm, jag menar utbildning med lättare förtäring) med jobbet och jag känner mig fortfarande lite mätt. Och trött.

Ha en mysig kväll,

kram Kerstin

Håll koll på nya inlägg från mig

Tiden går fort...

...när man har roligt, och helgen blir så snabbt måndag!

Måndagar är inte så dumma de heller, då ligger veckan framför en som ett ljuvligt löfte om en nystart (japp, varje måndag - härligt!), tid till pyssel och snickrande och målerier hemma, och tid till att bara vara. Sedan är det strax fredag igen!

Jag har blivit utmanad av Marina, givetvis antar jag utmaningen!

Näpp, tack och lov ingen sån här svår utmaning (Bild).

Detta önskar jag mig av Jultomten:

3 hårda:

• en Kitchen Aid
• extraljus till bilen (några väldigt tuffa helst)
• en guldtacka (..?)

3 mjuka:

• ett lapptäcke i vitt och ljusrosa
• en ny rattmuff (gärna med höger och vänster som den förra, utslitna)
• en laptop i ett mjukt fodral (hehehe, jag är lurig jag!)

3 viktiga:

• en fortsatt frisk, och framför allt lycklig familj
• lugn i själen
• fred på jorden (ja, jag vet att det var vad man önskade sig som liten parvel, men jag önskar fortfarande det)

I min tur så utmanar jag:

Ninna (för att jag tycker så mycket om dig),

Persilja (för att du är så spännande) och

Susanne (för att du är så rolig)!

Nu är det snart middagsdags, må så gott!!

Kram Kerstin

Skolarbete...

...fortsätter att bryda mitt klena intellekt. Igår hade jag ett möte med några viktiga och smarta personer, efteråt var jag så förvirrad att jag skickade följande sms till min fina vän och vapendragare:

(Tilläggas ska, att det material jag presenterade på mötet hade kommit till världen natten innan, lite i panik, men att de viktiga och smarta personerna med fina titlar och stora kontor, som fick det presenterat för sig använde uttryck som "klockrent" och "det märks verkligen att du lagt ned tid på det här". Vart är världen på väg? Och vart ska jag?)

"Hej, ville bara berätta om de bedrägerier jag för närvarande är aktuell med: Är på väg hem från ett möte med docent XXX XXXXXX och FoU-chefen på XXXXX. Vi har diskuterat vidare angående den FoU-rapport som jag ska skriva. Jösses?!? Det är helt galet, de tror på allvar att jag är vuxen och smart och klarar saker..? Visst, visst, om jag ser på det utifrån: gift, villa, fem barn (några av dem med tvivelaktigt ursprung), högskoleutbildning, jobb o.s.v. så kan jag kanske förstå att det verkar ganska pålitligt, men jösses om de visste hur det är inuti mig!! Undrar hur det kommer bli, om det kommer bli att jag:

1. Poletten trillar ned och jag förstår vad det är jag håller på med och blir lika förståndig som alla andra är och som även jag, utåt, verkar vara.
2. Egentligen hajar ingen annan något heller, alla låtsas.
3. En dag avslöjas allt, min mask faller. Och i tidningarna kommer det att stå om en lönnfet tunnhårig kvinna som rent mognadsmässigt känt sig som 14-15 år, men som fått huslån och körkort, som gift sig av ren och skär barnslig förälskelse och beundran, som gått på möten med viktiga människor där hon sett passande allvarlig ut och rynka-på-pannan-ibland-smart, som om hon förstått allt, hållt med och verkat jättesmart, fast i själva verket har hon tränat innan på att se allvarlig ut för att inget skratt ska bubbla upp när hon hör någon professor säga blablabla medan hon funderar på om hon kan säga ursäkta, jag är så bajsnödig, kan ni vänta lite?"

Senare fick jag ett svar från henne:
"Jag för min del kan inte heller riktigt få ihop bilden på utsidan med känslan på insidan. Idag träffade jag t.ex. din vuxna kompis Xxxx, och så vuxna kommer vi aldrig bli."

Detta leder oss fram till följande två frågor:

1. Finns det någon mer därute som känner sig sådan här som vi? Alltid, någongång ibland, eller iallafall en gång?
2. Hur kan man se till att man inte blir jättetoanödig mitt i viktiga möten? Det sänker nämligen ens trovärdighet att gå ifrån en kvart, tjugo minuter.

Några fler exempel på min inre, bristfälliga mognad:

• Igår hände mig följande saker i trafiken: Jag fick parkeringsböter. Jag krockade (fast bara litegrann).
• När jag gifte mig kändes det som att de skulle komma på mig innan det var klart, och komma inspringande i kyrkan och ropa "-Stoppa den där kvinnan, hon är inte vuxen, det ser bara ut så!" ("De" är några förståndiga farbröder som jobbar på departementet för lurendrejare och andra bedragare som bara låtsas vara vuxna.)
• När vi skrev på papperen på huset, tog huslån och sådant blev jag ibland lite förvånad och glatt överraskad när det fanns en rad för mitt namn. På någon nivå hade jag liksom inte förväntat mig det. Får tonåringar verkligen köpa hus?
• Jag hör mig själv uttala ord med innebörden att det inte blir nååågra problem att skriva min magisteruppsats. På engelska.
• De små barnens klasskamrater tycker att L & B har en tokig mamma (jag hoppas det är bra-tokig, inte galen-tokig).
• Jag är barnsligt förälskad i min man.
• Jag försöker driva en inredningsblogg, men den blir bara full av trams.

När ska de stoppa mig???

Ha en världsbäst dag!

Kerstin

P.s. För att öka min trovärdighet ifall någon viktig person läser detta, typ professorn, så kan jag meddela att FoU-rapporten kommer bli jättebra, men efteråt när jag bläddrar i den och läser att författaren heter Kerstin kommer jag tänka "Oj vilken smart tant som har skrivit det här då". Övertygande va?

Börjar ana oråd...

(...rubriken är roligast för den som kan sitt "Percy tårar")

Statistikkursen är uppdelad i tre delar. När jag nu håller på med del 3 inser jag att del 1 var ganska enkel ändå. Del 2 lämnade mig i ett intellektuellt stadie motsvarande en amöba eller Kelly Bundy (Våra värsta år), och kring munnen finns än idag en tunn, brun hinna av kvarlämnad choklad (Kaka, muffins, paj, mousse, bulle, dryck. Choklad finns i många former.). Del 2 var sjukt svår. Och nu till saken:

Jag fick ett A i betyg.

Vilket snabbt leder oss till frågan:

Vad vill den kursansvarige? Jag kan tänka mig två saker:

1. Han har av någon anledning fått uppfattningen att jag är rik, och tänker sig en mindre andel av förmögenheten i utbyte mot ett bra betyg. Kan det vara min stiliga handväska från Åhlens, eller kanske min tre år gamla vinterkappa från H&M som lett honom till den slutsatsen? Eller mina skor, inhandlade på Skopunkten (Ta tre, betala för två, vinterskor till barnen - fuskUGG:s till mig)? Eller min bil, en 5 år gammal Atos, som kommer upp i 80 km/h med två vuxna i, där det inte går att spruta spolarvätska samtidigt som man gasar?
2. Han vill åt min kropp. Detta blekfeta, otränade, alltför ofta i mjukiskläder insvepta tempel av njutning, krönt av ett lite för stort huvud, prytt med några tunna hårstrån i obestämbar råttfärg och ett par tjocka glasögon som jag inte klarar mig utan?

Käre kursansvarige: Jag försäkrar dig om att jag inte är rik. Jag är sjuksköterska utan äldre släktingar med stor plånbok och skör hälsa. Jag är gift (och det skriver jag bara för att han ska förstå varför jag tycks kunna handla en massa saker trots min fattigdom, och även varför jag utesluter raggningsknep såsom gym, hårfärg och kontaktlinser). Punkt 2 talar för sig själv och utesluter därför vidare spekulationer.

Förlag till slutsats:

1. Jag är otroligt smart men vet inte om det själv
2. Jag har väldig tur
3. Gud tycker om mig trots mitt ovårdade språk.

Vad tror du? Rösta och vinn en tanke från mig. De är unika och snart slut.

Kram Kerstin

...som känner sig lite skojig idag!

Kalla mig professorn...

...för jag fick ett A på den svåra svåra statistiktentan! Helt sjukt, de måste ha förväxlat mig med någon annan som förstår siffror.

Men jag är inte den som skvallrar!!

Nytt världsrekord...

...i kommentarer! Jag blir sååå himla glad av att läsa de kommentarerna ni lämnar, jag skrattar och blir varm i hjärtat, sedan spar jag på den känslan inuti och suger på den som en god liten karamell resten av dagen. Karamell är ett fint ord tycker jag. Ett annat fint ord är ljuvlig, det är mitt vackraste ord och det är därför bloggen fått heta just "Ljuvliga liv" ♥

Egentligen har jag inte alls tid att sitta här och skriva, jag har en väldigt svår tenta att skriva klart och jag tror allvarligt talat inte att jag förstått en tiondel av det jag skrivit. Det handlar om statistik, och det här med siffror är inte min starka sida. En annan sak är att jag alltid känner mig väldigt förvirrad och korkad när man blandar siffror och bokstäver, n, s, y eller z mitt ibland några vanliga 3:or och 8:or. Då fattar jag prick ingenting. Lyllos om jag vore han i den där filmen med han som var med i Gladiator, när han är ett mattegeni. Och nu tänkte jag skriva att han också är boxare men det var visst en annan film. Ja, förvirrat är bara förnamnet. Hoppas jag får med mig rätt barn hem när jag hämtar småbarnen i skolan sen. Hoppas jag hittar till skolan. Russell Crowe heter han ju! Kommer från Australien, har för vana att slå sönder hotellrum. Har nog suttit i fängelse.

Nån annan som nästan får sitta i fängelse, det är jag det. Häromdagen var jag ute och susade i min lilla Atos, när polisen plötsligt stoppade mig och påpekade att jag inte hade besiktigat den lille. Hoppsan Kerstin! Jag var ju typiskt nog på väg till jobbet, och när jag sa att jag var på väg för att rädda liv fick jag åka. Nej, där ljög jag. Jag fick åka hem med den lille och sedan fick min stackars Anita åka en lång omväg och hämta mig på vägen till jobbet. Polisen tyckte nog att jag verkade ha ett klent intellekt, därför släppte de mig med en varning. Jag slapp böter. Schysst! Jag tänkte säga till polisen att jag hoppades att jag kunde hjälpa henne någon gång, men det vore ju nästan som att säga att jag hoppades att hon eller någon av hennes kära skulle bli svårt sjuka, så jag lät bli. Annars kanske jag hade fått böter ändå.

Kerstin är snabb och farlig i Atosen. Farbror polisen aktar sig.

Ja, alla som har pluggat till en tenta förstår nog varför jag sitter här och skriver som om jag hade all tid i världen och är trött, fnittrig och väldigt oseriös. Det finns ingen gång som man kan komma på så mycket annat att göra som när man har en tenta som flåsar en hälarna. En gång blötlade jag t.o.m. kikärtor. På tal om ärtor så säger min man att när han ätit ärtsoppa så får han "inte en blund i räva på hela natten". Fniss, det tycker jag är väldigt lustigt sagt!

Min man ser alltså inte ut ungefär som en rosa kanin, jag tyckte bara bilden var skojig.

Kära nån, nu får jag nog ta mig i kragen och göra nån statistikpryl.

Kram, ha en toppenfredag!! /Kerstin

Snillen spekulerar

Madde, 16, gör hemläxan (Madde är inte den skarpaste kniven i lådan, förmodligen är det så att intellektet har gett vika för hormoner).

Madde: - Kerstin, vet du varför Sverige är så hårt drabbat av försurning jämfört med andra länder?
Jag: - Neej...är det nån läxa eller?
Madde: - Ja.
Tystnad. Jag dricker lite te.
Madde: - Men det kanske kan vara att det liksom blåser ganska mycket här, så det blåser hit mycket koldioxid och så?
Jag: - Ja, kanske det. Kanske avgaser från typ Sovjet och sånt. Det kan det nog vara.

Inte ens min knivskarpa hjärna kan vara på topp alla gånger. :)

Ibland tog även Einstein semester

Låtsas-Bertil

I brist på spännande inredning och hemmapyssel då jag BARA jobbar just nu kommer här en festlig liten anekdot som utspelades i vårt hem för några månader sedan:

Lille B har en docka som han älskar av hela sitt barnahjärta, den är alltid med honom och den sover alltid med honom. Dockan har aldrig fått något riktigt namn, utan har alltid hetat bara "bebisen". För ett tag sen dristade jag mig till att fråga lille B, när han lekte med Bebisen, vad Bebisen egentligen heter?

B svarade helt iskallt och som om det vore den naturligaste saken i världen: "-LåtsasBertil."

Lite senare så skulle storebror L dra lite djur-fakta för lillebror (han gillar djur), han frågade lille B (som fortfarande lekte med Bebisen. Eller jag menar Låtsas-Bertil) vilket världens snabbaste landlevande djur är? B svarade, lika iskallt som tidigare: " -Mamma".

Skojigt va?

Kram Kerstin

Låtsas-Bertil?